Dear GodKära Gud

Dear God!

image

Hello God, my creator and my companion in life.

I’m writing to you because I have some thoughts and ideas that I want to discuss with you and maybe get some sense of. I want to share with you how I look at religion in general and you in particular. It is possible that what I write to you may be perceived as if I swear in the church, but these thoughts I had for many years and as time passes, the more I want to discuss them with you, it itches so in my fingers to put this on paper.

As you know I was brought up in your spirit of my dear parents, have been fed with the Word of God morning, noon and night. Go to church every Sunday and have a holy day of rest. I was taught not to sin, which of course is a matter of definition, and to be honest and truthful, although it is also a matter of definition. Treat others as I want to be treated yourself, do good and show humanity, once again defining issues.

However, during my early youth, I really thought about what I had been fed with, did everything I could to live by this, did my litanies, went to church and sent my prayers with my desires, problems and thanks up to you, or wherever you are you.

But then something happened, I do not really know what, but it was as if my eyes were opened and I saw in your “house” people there in the moment, the image of holiness itself, but when they went out, it was as if they were someone else, another person. They did not live as they should, according to me. They were spurious. I also noticed that all the prayers and wishes I asked for, a job or love or other things and matters, infrequently were answered. I began to wonder and think, ponder and contemplate.

I also realized that at home something happened as well. That evening prayer, where I asked for my forgiveness for the sins I have done during the day, did not make the same effect anymore. I sent my prayer for forgiveness up to you and hoped that through this, everything was fine. But see, it was not like that, for in the morning, it could happen that the person I harmed was still sad and hurt. So, this is not how it should be.

Time passed and my thoughts slowly began to shape in a way I could and can live with. I got my “prescription” of you as I again, could and can live with, which made sense and is sensible for me. So, here it comes God, my view of you and how I live with you in my life.

  • I was born to your image and with it also said, with a part of the whole what you like God possesses, but in a much smaller scale, suitable for me in just the right dose of you in me.
  • I firmly believe that you have given us a part of your divinity, a “spark of God”, which means that I have in me a part of you and your strength, your capability to cope with most things in life.
  • I also believe that through this you maybe said something like this when I became me,
    • “Hey Micael, here I give you a life, and with it so I share some of my greatness, my divinity. I firmly believe that you Micael will cope with this life fully. You have a part of me in you. I would now like you Micael to live your life, make good choices, follow a guideline according to good principles and do good. I do not want you bothering me unnecessarily with petty issues or prayers for jobs or love or other nonsense because I have other things to do than to take care of you, now that I’ve given you a responsibility and a separate power of me, of God. Turn only to me in absolute emergencies. Keep in mind that I have about 7 billion other lost souls and among them a bunch of idiots who create fairly big problems, like war. I must take care of that and having said also situations that are more important than answering your questions and lead you. Again, I have given you strength, I have given you the ability and I have given you a part of me, so I know that you will manage. Just go for it. My “God Spark” my divinity I now have shared with you, so think for yourself and be sure to live a good life. I believe in you. You can if you want to. Trust yourself, be open enough to realize that your strength is my strength and all that stuff that makes you so great is a part of me, my gift to you. Do not despair, be strong, it is sometimes a little bit of a roller coaster, believe me, I know, but it turns around and gets better. I bless you hereby, even said, I expect a little divine work from you over time. Just remember who is behind all of your successes and all the good you do. Believe in your own “divinity” that I gave you. You can thank me later. Have a good time. See you later. Ciao! “   

So, in summary, I believe, and I live according to how I have interpreted it and are quite happy with this. What do you think God?

That said God, maybe I ‘swear in the church, but I cannot hold it in anymore. This is how I perceive you as the almighty. We’ll see if I’m on track or not. See you later. Ciao!Kära Gud!

image

Hej Gud, min skapare och min ledsagare i livet.

Jag skriver till Dig eftersom jag har lite funderingar och tankar som jag vill dryfta med Dig och kanske få någon rätsida på. Jag vill dela med Dig hur jag ser på religion i allmänhet och på Dig i synnerhet. Det är möjligt att vad jag skriver till Dig kan uppfattas som om jag svär i kyrkan, men dessa tankar har jag haft sedan många år och ju längre tiden går, desto mer vill jag dryfta dem med Dig, det kliar så i mina fingrar att få sätta detta på pränt.

Som Du vet är jag uppfostrad i Din anda av mina kära föräldrar, blivit matad med Gudsordet morgon, middag och kväll. Gå till kyrkan varje söndag och helga vilodagen. Inte synda, vilket ju är en definitionsfråga, samt vara ärlig och sanningsenlig, även det en definitionsfråga. Behandla andra som jag vill bli behandlad själv, göra gott och visa mänsklighet, återigen definitionsfrågor.

Dock, under min tidiga ungdom, trodde jag verkligen på vad jag blivit matad med, gjorde allt jag kunde för att leva efter detta, bad min aftonbön, gick till kyrkan och skickade mina böner med mina önskningar, problem och tack upp, eller var Du nu befinner Dig, till Dig.

Men sen hände något, jag vet inte riktigt vad, men det var som om ögonen öppnades och jag såg i  Ditt hus personer som där i stunden var bilden av heligheten själv, men när de gick ut, så var det som om de blev någon annan person. De levde inte som de skulle, enligt mig. De hycklade. Jag märkte också att av alla de böner och önskningar om jobb eller kärlek eller annat sällan blev besvarade. Jag började undra och fundera, pokulera och kontemplera.

Jag insåg också att hemma hände också något. Den där aftonbönen, där jag bad om mina förlåtelser för synder jag gjort under dagen, inte gjorde samma verkan längre. Jag skickade min bön om förlåtelse upp till Dig och hoppades att genom detta var allt bra. Men se det var det ju inte, för på morgonen så kunde det hända att personen jag gjort illa fortfarande var ledsen och sårad. Så skulle det ju inte vara.

Tiden gick och mina tankar började sakta ta en form som jag kunde och kan leva med. Jag fick till mitt recept på Dig som jag igen, kunde och kan leva med, som lät vettigt och förnuftigt för mig. Så här kommer det Gud, min syn på Dig och hur jag lever med Dig i mitt liv.

  • Jag blev född till Din avbild och med det också sagt med en del av hela Du vad Du som Gud besitter men i betydligt mindre skala, passande för mig i lagom dos av Dig till mig.
  • Jag tror fullt och fast att Du därmed också har gett oss en del av Din Gudomlighet, en ”Gudsgnista”, som gör att jag enligt mig har del av Din styrka och Dina medel att klara av det mesta här i livet.
  • Jag tror också att genom detta så sa Du kanske något följande till mig när jag blev till:
    • ”Hej Micael, här ger jag Dig ett liv och med det så delar jag med mig lite av mina färdigheter, min gudomlighet. Jag tror fullt och fast att Du Micael kommer att klara av detta liv fullt ut. Du har ju fått en del av mig i Dig. Jag vill nu att Du Micael lever Ditt liv, gör bra val, följer ett rättesnöre enligt goda principer och gör gott. Jag vill inte att Du besvärar mig i onödan med futtiga frågor eller böner om jobb eller kärlek eller annat trams för jag har annat att göra än att ta hand om Dig, nu när jag gett Dig ett eget ansvar och en egen gudskraft. Vänd Dig bara till mig i absoluta nödfall. Tänk på att jag har ungefär 7 miljarder andra vilsna själar och bland dem en massa idioter som skapar tämligen stora problem, typ krig, som jag måste ta hand om och med det sagt också situationer som är mer betydelsefulla än att svara och leda Dig. Igen, Jag har gett Dig styrkan, jag har gett Dig förmågan och jag har gett Dig en del av mig, så jag vet att Du klarar Dig. Kör bara. Min ”Gudsgnista” min gudomlighet har jag nu delat med mig till Dig, så tänk själv och se till att leva ett bra liv. Jag tror på Dig. Du kan om Du vill. Lita på Dig själv, var öppen nog att inse att Din styrka är min styrka och att allt det där som gör Dig så fantastisk är ju en del av mig. Misströsta inte, var stark, det är ibland lite bergochdalbana, tro mig, jag vet, men det vänder och blir bra. Jag välsignar Dig härmed och med sagt väntar jag mig lite gudomliga verk med tiden. Kom bara ihåg vem som står bakom alla Dina framgångar och allt det goda Du gör. Tro på Din egen ”gudomlighet” som jag gett Dig. Du kan tacka mig sen. Ha de bra. Vi ses. Hej på Dig!”

Så sammanfattningsvis så tror och lever jag enligt hur jag har tolkat det och är ganska nöjd med detta.

Som sagt Gud, jag kanske ”svär i kyrkan”, men jag kan inte hålla inne med det längre. Det är så här jag uppfattar Dig som den allsmäktige. Vi får väl se om jag är på banan eller inte.  Ha de bra. Vi ses hoppas jag. Hej på Dig.