Comfort and fearBekvämlighet och rädsla

Comfort and fear.

When it comes to achieving your goals, I have come to the conclusion that it is basically two things that stop us from reaching them, or follow them, or indeed fulfil them. It is comfort and fear. I speak here from my own experience, and you may not agree with the way I see it, but let’s see if my experience can shed some light on this. Sometimes they go hand in hand, but let try to explain how I see it. We need a bit of organized chaos to develop and take us further, explanation is below.


Many times I have both seen and experienced that comfort or inactivity or even laziness have put a stop to the further development and to some extent also prevented me and others to develop. I think all of us as a dream within us to do something we do not do right now. In many cases, this dream has been there for countless years, but, “I am ok, it rolls on …” appears as a small phrase. We are satisfied with what we have, somehow moderately happy, not totally satisfied, but quite ok. We find ourselves rebuke and accept that we sit where we sit. We still have our dream, but … Why tempt fate, why should I challenge myself? I have it pretty good, I go to work, or whatever we have to do during the day, I get my salary and Friday is almost here anyway when I can relax and enjoy it a little bit. Many times, it has been said before and I say it again, we live to work and not the other way around, work to live. Imagine if it was possible to combine the two. Find something fun to do while I can combine the two. A little story:

I had a chat with a person not so long ago, which aimed to get to Ireland and work. He had for the moment a job in Spain, but he had also applied for a job in Ireland and now they wanted him there. However, he had received some other assignments, and life went on as usual. We talked for a long time and he complained that he mentioned that the life in Spain kept him busy to a reasonable degree. I asked if he was happy with his life and he replied that he had come to a place and everything was ok, nothing to complain about. I asked again if he was really happy with his life when he had applied for that job and it was thee job he really wanted. “Well, it’s working here, I have found myself content somewhat.” he replied. “Really?” was my reaction. The discussion took a completely different turn and he meant that ok, he would really like to have the job in Ireland, but that he had now begun to acclimatize in Spain and he got the days to pass by and that he was quite ok with the situation. However, as it emerged that it might be a good idea to check back and, I rarely give advice, ask him what was the worst thing that could happen.

Silence and I heard how the thinking went on. The worst thing that could possibly happen was that he had to return to Spain. The best thing I asked. Now, the discussion got really heated. It was this he wanted to do, it was this he had wished for, it was this that he longed for.

The discussion ended, he thanked me for another point of view, and two weeks later he was sitting on the plane to Ireland. The thing is that he is there now, established and now have great success at his job. And he is like a fish in the water, he is living his dream.

The above is an example of what one hand comfort combined with fear can do to stop you from living your dream. I turn now to the fear and do what I can to straighten out some questions and determine the order of what I mean.


I have found out that fear is the biggest obstacle for us to take us further and achieve our dreams. Again, it’s a highly personal observation, and there are certainly those who have a different point of view on this. However, I want to give you some of my own experiences about this.

I recently made a change, as some friends believe as brave and bold, I sold everything I had in Sweden, took my things I didn’t sold and I left and moved to East Africa, to Tanzania. It took me about 10 years of longing, dreams and journeys to get to where I am now. What almost was stopping me was when I finally got a job, was that stupid fear. Fear of failure, fear of not belonging and the fear of making the wrong choice.

However, I took myself together and realized that I was about to plunge the chance and the opportunity to move to East Africa. When I got the job I was asked when I could start, and my answer was: “When do you want me to start?” “I want you to start in about five weeks.” Hmmm, that was not what I had planned and I began to find excuses how I would do so the job would fit into my plans, however, I became aware that I was getting scared, I found excuses sprung from fear. With this, I asked myself as I always do when deciding on me: “What’s the worst that can happen and what is the best that can happen?” With that as a starting point, I realized fairly quickly that the worst that could happen was I would return to Sweden with my tail between my legs. The best part was that I would live my dream. There and then it became sooo much easier to decide.

I now live my dream, it is also challenging some days, but the fact remains, I’m living my dream, I removed the fear and dared to take the step. Brave or not, I’m here now, in the middle of Africa.

I have also to see that fear from the environment you have sometimes been close to stop me in my pursue. “What If you…” phrase has been there as a red rag. “Think of if you …” is another. “How will you do if …” a third, and there are many more examples of what the environment can do to stop you. Their fear becomes your fear. Another small sweet tale:

A young woman had fallen in love with a young man in a different school class. She really thought that he was the one for her. But she did not dare share her feelings for him and to him, prompting it to become a state of vacuum. Nothing happened. She was sad and cross and thought everything was crap and shit. In conversations with her about this, it appeared and came clear that she was afraid to get a no, and that the ‘no’ the whole school would know about and that she liked someone and that he had turned her down. No, God save me for this disgrace, so no, nothing would happen from her side, he would probably understand that she liked her. I asked, as usual, what the worst was and she pointed out acidly that she had already said this, the whole school would know and she would appear as a stupid one. “The best thing that can happen then …?” Yes, but that’s another story. But no, no way she would put herself in that place. Time passed and nothing happened. She remained a little grumpy and grouchy, but one day I saw a change, a happy and exuberant young woman. Of course I was curious and asked. She had thought about it a bit and understood about what was the best and in the end she realized that the best option was the only one so she walked up to the young man and asked straight out what he thought of her because she had warm feelings for him. They were together for over two years, so the answer is clear what he thought about her.

Do not let the comfort and fear stop you. It is like poison for your body and mind. It is like a wall that stops you, Comfort and Fear is something you can do without and you will be amazed at the results. I know that you can if you want. Live your dream and let the world marvel at how brave you are.

Good luck.Bekvämlighet och rädsla.

När det gäller att uppnå sina mål har jag kommit till den slutsatsen att det är i stort 2 saker som stoppar oss från att nå dem, eller följa dem, eller för den delen uppfylla dem. Det är bekvämlighet och rädsla. Jag talar här genom min egen erfarenhet och det kanske inte stämmer överens med hur Du ser det, men låt oss se om mina erfarenheter kan bringa klarhet i detta.  Ibland så går de hand i hand, men låt mig se om jag kan förklara hur jag ser på det. Vi behöver lite organiserat kaos för att utvecklas och ta oss vidare, förklaring kommer nedan.


Många gånger har jag både sett och upplevt hur bekvämligheten, lättjan eller rent av lathet har satt stopp för vidare utveckling och i viss mån också hindrat både mig och andra i att utvecklas. Jag tror alla att vi när en dröm inom oss att göra något som vi inte gör just nu. I många fall har denna dröm funnits där i otaliga år, men, ”jag har det ju bra, det rullar på…” kommer upp som en liten fras. Vi är nöjda med vad vi har, så där lagom nöjda, inte helt nöjda, men det är helt ok. Vi finner oss tillrätta och accepterar att vi sitter där vi sitter. Vi har fortfarande vår dröm, men… Varför ska jag utmana ödet, varför ska jag utmana mig själv? Jag har det ganska bra, jag går till jobbet, eller vad vi nu har att göra om dagarna, jag får min lön och fredagen är snart här i alla fall då jag kan slappna av och njuta lite. Många gånger, det har sagts förr och jag säger det igen, så lever vi för att jobba och inte tvärtom, jobba för att leva. Tänk om det gick att kombinera det två. Finna något som är roligt att göra samtidigt som jag kan kombinera de två. En lite berättelse:

 Jag hade en pratstund med en person för inte så längesen, som hade som mål att ta sig till Irland och jobba. Han hade i stunden ett jobb i Spanien, men han hade också sökt ett jobb där och företaget ville verkligen ha dit honom. Dock så hade han fått lite andra uppdrag och livet gick sin gilla gång. Vi samtalade en längre stund och han påtalade att det han hade på gång i Spanien höll honom sysselsatt i rimlig mån. Jag frågade om han var nöjd med sin tillvaro och han svarade att han hade kommit på plats och allt flöt på. Jag frågade igen om han VERKLIGEN var nöjd med sin tillvaro då han hade sökt jobbet och det var ett jobb han verkligen ville ha. ”Jamen, det funkar här, jag har funnit mig tillrätta någotsånär.” svarade han. ”Verkligen?” blev min reaktion. Diskussionen tog nu en helt annan vändning och han menade på att ok, han skulle verkligen vilja ha jobbet, men att han nu hade börjat acklimatisera sig i Spanien och han fick dagarna att gå runt och att han hade det helt ok. Dock så kom det fram att det kanske kunde vara ide att kolla upp igen och jag som sällan ger råd, frågade honom om vad det värsta var som skulle kunna hända.

Tystnad och jag hörde hur tankegångarna gick. Det värsta som skulle kunna tänkas hända var att han var tvungen att återvända till Spanien. Det bästa då, frågade jag. Nu fick diskussionen verkligen fart. Det var ju det här han ville göra, det var ju det här han hade önskat, det var ju det här som hägrade.

Diskussionen slutade med att han tackade mig för en annan synvinkel och två veckor senare satt han på planet till Irland. Till saken hör att han där nu har etablerat sig och nu har stor framgång på sitt jobb. OCH han trivs som fisken i vattnet, han lever sin dröm.

Ovan finner Du ETT exempel på vad å ena sidan bekvämlighet i kombination med rädsla kan göra för att stoppa Dig från att leva Din dröm. Jag går nu in på rädslan och ska göra vad jag kan för att räta ut lite frågetecken och reda ordning på vad jag menar.


Jag har funnit ut att rädslan är det största hindret för oss att ta oss vidare och nå våra drömmars mål. Igen, det är en högst personlig iakttagelse och det finns säkert de som har en annan synpunkt. Dock vill jag ge några av mina egna erfarenheter om just detta.

Jag har nyligen gjort ett, enligt vad en del vänner anser som modigt beslut och val, jag har sålt allt jag har i Sverige, tagit mitt lilla pick och pack jag hade kvar och flyttat till Östra Afrika, till Tanzania. Det tog mig cirka 10 år av längtan, drömmar och resor till att komma dit jag nu är. Vad som nästan höll på att stoppa mig var, när jag så äntligen fick ett jobb, rädslan. Rädslan att misslyckas, rädslan att inte höra hemma och rädslan att göra fel val.

Dock tog jag mig samman och insåg att jag höll på att försätta chansen och möjligheten att flytta till Östafrika. När jag fick jobbet fick jag frågan när jag kunde börja, och mitt svar var: ”När vill jag Du att jag börjar?” ”Jag vill att Du börjar om 5  veckor.” Hmmm, det var ju inte det jag hade planerat och jag började finna ursäkter hur jag skulle göra för att jobbet skulle passa in i mina planer, dock blev jag medveten om att jag nu började bli rädd, jag hittade på ursäkter komna ur rädslan. Med detta så frågade jag mig som jag alltid gör vid beslut som rör mig: ”Vad är det värsta som kan hända och vad är det bästa som kan hända?” Med det som utgångspunkt så insåg jag tämligen snabbt att det värsta som kunde hända var att jag skulle återvända till Sverige med svansen mellan benen. Det bästa var att jag skulle leva min dröm. Då blev det hela såå mycket enklare.

Jag lever nu min dröm, ock det är utmanande vissa dagar, men faktum kvarstår, jag lever min dröm, jag undanröjde rädslan och vågade ta steget. Modigt eller inte, jag är här nu, i mitt Afrika.

Jag har också varit med om att rädslan från omgivningen ibland varit nära på att stoppa mig. ”Tänk om…” frasen har varit där som ett rött skynke. ”Vad händer om…” ett annat. ”Hur ska Du göra om…” ett tredje, och det finns många mer exempel på vad omgivningen kan göra för att stoppa Dig. Deras rädsla blir Din rädsla. En annan liten söt berättelse:

En ung kvinna hade blivit kär i en ung man i en annan klass. Hon tyckte verkligen att han var den rätta för henne. Men hon vågade inte delge sina känslor vilket fick det att bli ett tillstånd av vakuum. Inget hände. Hon var ledsen och tvär och tyckte att allt var skit och geggamoja. Vid samtal med henne om detta så framkom det att hon var rädd att få ett nej, och med det nejet skulle hela skolan veta att hon tyckte om någon och att han hade nobbat henne. Nej, Gud bevare mig för denna skam, så nej, inget skulle visas, han skulle nog komma på att hon tyckte om henne. Jag frågade som vanligt vad det värsta var och hon påpekade syrligt att hon hade ju redan sagt detta, hela skolan skulle veta och hon skulle framstå som ett fån. ”Det bästa som kan hända då…?” Jomen, det var ju en annan femma. Men nej, inte på något sätt skulle hon sätta sig i den faran. Tiden gick och inget hände. Hon förblev lite tjurig och grinig, men en dag så såg jag en förändring, en glad och sprudlande ung kvinna. Det är klart jag blev nyfiken och frågade. Hon hade grubblat lite och tänkt på vad som var det bästa och till slut insåg hon att det bästa alternativet var det enda så hon gick fram till den unge mannen och frågade rakt ut vad han tyckte om henne för hon hade varma känslor för honom. De var tillsammans i dryga två år, så svaret har Ni där.

 Låt inte bekvämlighet och rädsla stoppa Dig. Det är som gift för Din kropp och tanke. Det är som en mur som stoppar Dig, Bekvämlighet och rädsla är något Du kan vara utan och Du kommer bli förvånad över resultaten. Jag vet att Du kan om Du bara vill. Lev Din dröm och låt världen förundras över hur modig Du är.

Lycka till.