Meeting new people makes you growMöten med nya människor får Dig att växa


Meeting people, a way to grow.

My basic idea is that development requires change. However, it may be that the development might come through something else, that does not require so much, and I am thinking mainly on meetings between people. An open mind is what is required.

During one of my many trips to Kenya, this became more than obvious when I through social connections, among other things met:

  • A former French Foreign Legion
  • A former tennis player who played on the tour

What is so special about this?

Well, let me take my meeting with, let’s call him Mark, a former soldier in the French Foreign Legion.

Mark, I met him in a bar, and at the first time it was mostly a lot of small talk and some general and social talk about this and that. He stood there like a soldier, he behaved politely and courteously as a gentleman. But he kept a distance, politely but firmly. I did not think that anything more would come out of this first contact.

The second time we met the discussion became more interesting and took a step in that direction as I mention in the title. Mark told me about what he did, where he came from and how he ended up in Kenya. Interaction with other people in the group discussion topic was also there that I got more and more respect for this man. What he felt and what he thought and what he said made me more and more able to follow him and understand him and his terms of looking at other people and other life situations made me even more interested.

He told how he ended up in the legion as one of the youngest there, he later after 5-6 years, resigned from the legion and continued with safety work issues. His journey through Africa, with different destinations, how he met his wife in Tanzania and how he ended up in Kenya. He had a lot of projects underway, including with the United States to work on anti-terrorism in Somalia and how he saw it, an international pharmaceutical company that needed security in seven African countries, among other things. He mentioned how he missed his wife who was left in France at the moment, but that would come at the first opportunity. Did I mention that he was English? So, here we have an Englishman, the accommodation address in France, working in Africa, with a history in the Foreign Legion. Unbelievable.

Mark was shown to have an incredible network of contacts, and my respect for him grew along with his story and his positions.

I found it uplifting and stimulating to meet a person who I could have a civilized conversation with without having to explain myself in one way or the other, while I got insight into another world that got me to progress and see how it also could be. He made me realize that I could learn how he looked at things from a different perspective and combine this with my experience and lectures. Developing and interesting in every way for me, but for the sake of making something special. Hats off to you Mark. Respect.

The other person, we can call him David, made me rethink and revalue my first impression of a person. It’s not always easy when the first impression lasts longer than expected. “You never get a second chance to make a first good impression” is a saying that come from somewhere and have a reason behind it. However, there are exceptions, in this case with David.

I met David in a different social context and had a somewhat mixed picture of him. Did not know exactly where I had him and what I would think. This kept me in a somewhat safe distance.

Circumstances made him appear again in the same place, and he came and sat down at the table due to the fact that the bar was somewhat empty of people and we had no objection against the company. The conversation got started, and out of the speakers was Elton John playing, who proved to be a common denominator for us.

The conversation flowed with a courtesy tone, I was still a little puzzled and questioning who he was. But soon the tone began to become more personal and he began to open up. He looked lonely and a little lost, which was due to the fact that he just went through a divorce. As I also have done the same, I could relate to his situation where one day consisted of family life and vibrancy and the second day was filled with silence and echoing room. He was alone over Easter when the children went with their mother to the coast, and the silence was even more pronounced for him.

David told me about his life, where he is tennis teacher, a former tennis pro. He was born in Kenya, studied in Canada and returned to Kenya where he ended his career. Now he waits for a reply on his request for citizenship in Kenya in view of their history and upbringing. He told me about his father who had lived in Kenya all her life almost, and how he conducted business since the fifties. How he went to boarding school as a child, something I could relate to, and how then on started with tennis and became a decently successful. Just outside the top 100 on the list.

The conversation widened and covered everything from music to life’s general issues. My interest for David grew and I had to admit that it is possible to re-evaluate a person based on what I set and experienced before. He proved to have more bottoms than a lovely English humour, and David, who had the only one thought to pick up food earlier, stayed until we basically closed the bar that night.

“I’m glad I turned left instead of right.” He said with a twinkle in his eye and the English humour showed itself occasionally in our conversation.

The day after that he invited me to the golf club, a well-known club where he had been a member for many years.

Having said that, I learned and grew to not only go by first impressions, but also give people a second chance. In truth, something I will now take with me.

In addition to this, I have developed as a person of what I experienced while I was there and realize that the world is indeed different. Country, people, culture and in general. Interesting and clarifying. Uplifting and helpful.

While you may never actually get a second chance to make a good first impression, there are times when you may be give others a second chance. I did, and I’m very happy for that.micael-tanzborn-beemte-21

Möten med människor, ett sätt att utvecklas på.

Min grundtanke är att utveckling kräver förändring. Dock kan det vara så att utveckling kommer via annat, som inte kräver så mycket, och då tänker jag närmast på möten mellan människor. Ett öppet sinne är vad som krävs.

Under min senaste resa till Kenya blev detta mer än uppenbart, då jag via sociala sammanhang bland annat träffade:

  • En före detta fransk främlingslegionär
  • En före detta tennisspelare som spelat på touren

Vad är det som är så märkvärdigt med det då?

Jo, låt mig ta mitt möte med, låt oss kalla honom för Mark, före detta soldat i Franska främlingslegionen.

Mark träffade jag i en bar, och första gången var det mest en hel del småprat och lite allmänt och socialt anpassat samtal om lite av varje. Han stod som en soldat, han uppträdde artigt och belevat som en gentleman. Men han höll distans, artigt men bestämt. Jag trodde inte att något mer skulle komma ut av denna första kontakt.

Andra gången blev diskussionen mer intressant och tog ett steg i den riktning som jag påstår i överskriften. Mark berättade om vad han gjorde, var han kom från och hur han hamnat i Kenya. Interaktionen med andra personer i gruppen, diskussionens ämne gjorde även det att jag fick mer och mer respekt för denne man. Vad han ansåg och vad han tyckte och vad han sa, gjorde att jag mer och mer kunde följa honom, och hans sett att se på andra och livets situationer gjorde mig än mer intresserad.

Han berättade hur han hamnade i legionen som en av de yngsta där, att han senare efter 5-6 år avbröt det och fortsatte med säkerhetsfrågor. Hans resa genom Afrika, med olika destinationer, hur han mötte sin fru i Tanzania, och hur han till slut hamnade i Kenya. Att han hade en hel del projekt på gång, bland annat med USA om att jobba med anti terrorism i Somalia och hur han såg det, ett internationellt läkemedelsföretag som behövde säkerhetslösningar i 7 Afrikanska länder, mm mm. Han nämnde hur han saknade sin fru som var kvar i Frankrike för tillfället, men som skulle komma vid första bästa tillfälle. Nämnde jag att han var engelsk? Alltså, här har vi en engelsman, med boende adress i Frankrike, arbetande i Afrika, med en historia i Främlingslegionen. Otroligt.

Mark visade sig ha ett otroligt kontaktnät, och min respekt för honom växte i takt med hans berättelse och hans ståndpunkter.

Jag fann det upplyftande och stimulerande att träffa en person som jag kunde ha ett civiliserat samtal med utan att behöva förklara mig själv på det ena eller det andra sättet, samtidigt som jag fick insyn i en annan värld som fick mig att utvecklas och se hur det också skulle kunna vara. Han fick mig att inse att jag kunde lära mig hur han såg på saker ur ett annat perspektiv och förena detta med mina erfarenheter och föreläsningar. Utvecklande och intressant på alla sätt för mig, utan att för den skull göra något speciellt. Hatten av för Dig Mark. Respekt.

Den andra personen, vi kan kalla honom David, fick mig att omvärdera mitt första intryck av en person. Det är ju inte alltid så lätt då det första intrycket består längre än väntat. ”Du får aldrig en andra chans att göra ett första gott inryck” är ju ett ordspråk som kommit någonstans ifrån. Dock finns det undantag, i detta fall med David.

Jag träffade David i ett annat socialt sammanhang och fick en något blandad bild av honom. Visste inte direkt var jag hade honom och vad jag skulle tro. Höll mig på ett något behörigt avstånd.

Sen kom det sig att han dök upp igen på samma ställe, och han kom och satte sig vid bordet då baren var något tom på folk och vi inte hade någon invändning emot sällskap. Samtalet kom igång och ur högtalarna spelades det Elton John, som visade sig vara en gemensam nämnare för oss.

Samtalet flöt på till en början i en artighetsanpassad ton, jag var ju fortfarande lite undrande och frågande vem han var. Men alltefter som så började tonen bli allt mer personlig och han började att öppna upp. Han såg ensam ut, och lite vilsen, vilket förklarade sig i att han just genomgick en skilsmässa. I och med att jag också gjort detsamma, så kunde jag relatera till hans situation, där ena dagen bestod av familjeliv och andra dagen stod för tystnad och ekande rum. Han var ensam över påsken då barnen följde med sin mamma till kusten, och tystnaden var än mer påtaglig.

David berättade då om sitt liv, där han idag är tennislärare, med ett förflutet som tennisproffs. Han var född i Kenya, studerade i Kanada och kom tillbaka till Kenya när han så avslutade sin karriär. Nu väntade han på svar om sin förfrågan om medborgarskap i Kenya med tanke på sin historia och uppväxt. Han berättade om sin far som hade bott i Kenya i hela sitt liv nästan, och hur han gjort affärer sen femtiotalet. Hur han gått på internatskola som liten, också något jag kunde relatera till, och hur sen vidare började med tennis och blev hyggligt framgångsrik. Just utanför topp 100 på listan.

Samtalet vidgade sig och omfattade allt från musik till livets allmänna frågeställningar. Intresset för David ökade och jag var inte sen att för mig erkänna att det faktiskt går att omvärdera en person utifrån vad jag set och upplevt tidigare. Han visade sig ha mer bottnar än en härlig engelsk humor, och David, som endast hade en tanke på att hämta upp mat, stannade en till vi i princip stängde baren den kvällen.

”Jag är glad att jag svängde till vänster i stället för till höger.”, sa han med glimten i ögat och den engelska humorn visade sig understundom i vår konversation.

Dagen efter så bjöd han in mig till golfklubben, en anrik klubb där han varit medlem i många år.

Med detta sagt, lärde jag mig och utvecklades till att inte bara gå efter första intryck, utan ge personer en andra chans. I sanning något jag nu tar med mig.

Utöver detta har jag utvecklats som person av vad jag upplevt under tiden jag varit här och inser att världen sannerligen är olik. Land, folk, kultur och allmänt. Intressant och klargörande.

Även om Du kanske aldrig själv får en andra chans att göra ett gott första intryck, finns det tillfällen då Du kanske ska ge andra en chans. Jag gjorde det, och det är jag synnerligen glad för.