I sit by her bed…Jag sitter vid hennes säng…

WILMA

I sit by her bed as she sleeps so still

I realize that the night’s good angels are present, spreading their broad and protective wings over her.

I hear her calm breath, in deep sleep, as I marvel at her beautiful face, her soft skin radiating the room, her features… oh! I sure did get lucky finding love, love with a beautiful woman.

My mind wanders to the day I first met her. When I got to hold her hand for the first time. How it slowly crept up into my hand. How it felt, when her fingers engulfed mine, and mine, hers. Her hand in mine, temperatures rising…

The look she gave me. Her smile. A warm smile that I find so hard to resist. The warmth and sincerity. So pure.

I remember the moment she first crawled up in my arms and sat on my lap. Her arms around me… She laid a kiss on my cheek, looking at me with her big blue, innocent and honest eyes. She looked, deep into my eyes.

How she then leaned her head on my chest. I am feeling the warmth that radiated from this innocent girl in my chest. She gave me life… An extra lease of life. The most genuine love. The purest form of love. That is what she is to me.

‘I love you’, she said to me.

I know that that is the most unconditional love. It’s eminent in the words she says and innocence of her eyes. It is visible. She jerks. And I come back to reality! She smiles, it is like a dream… A smiling dream. A smile from lips created by a God on his best mood.

She touches me.

A tear flows down my cheek, I smile back.  Wiping it and realize that I am allowed to feel overwhelmed, to shed a tear. To feel her pure and honest love. I soon walk out of the room, after giving her a reassuring swipe across her cheeks, feeling that soft skin like from a peach.

She sleeps. She dreams. I sit alone. It’s dark outside. I am happy, grateful with a light in me.

I feel honored and grateful to have felt this kind of love then… and now, as my daughter still has the same grace. My Wilma stands strong as an adult, ready to face the world.

I am glad that she is now living life, on her own… even though she promised that we would get married… when she was a tiny little girl.

Bild21WILMA

Jag sitter vid hennes säng, hon sover så stilla.

Jag ser att nattens goda änglar har kommit och spridit sina stora, breda och skyddande vingar över henne.

Jag ser henne och hör hennes lugna andhämtnig. Jag förundras över hennes vackra ansikte, hennes mjuka hud, hennes rena drag. Jag uppfylls av en kärlek som jag har svårt att sätta ord på.

Mina tankar vandrar och jag tänker på dagen som varit och hur jag fått hålla hennes hand, hur den sakta och stilla smög upp i min, hur hennes fingrar gjorde sig påminda. Hennes hand i min och värmen spred sig i hela kroppen. Hur hon stillsamt tittade på mig och log, det där varma leendet som jag har så svårt att motstå. Värmen och innerligheten, och att jag är bara hennes.

Jag tänker vidare på stunden då hon kröp upp i min famn, satt sig i mitt knä, la sina armar om mig, pussade mig på kinden och tittade på mig, med sina stora blå, oskyldiga och ärliga ögon, djupt in i mina ögon. Hur det gnistrade och sprakade och hur pupillerna vidgades. Hur hon sen lutade sitt huvud mot min bröstkorg, och jag kände värmen stiga i bröstet. Kramen som hon gav mig var varm, hård och livgivande.

“Jag älskar Dig” sa hon stilla

Jag känner en sån där varm och äkta kärlek när jag tänker på henne. Hon älskar mig, det har hon sagt, och jag vet. Och hon älskar mig så där förutsättningslöst, det syns, det märks.

Jag kommer tillbaka till verkligheten av att hon rycker till, en dröm, men en dröm med ett leende på läpparna, ja dom där vackra läpparna, formade som av en Gud på sitt allra bästa humör, perfekta och underbara.
Hon berör mig, hon gräver sig in i mig, hon finns där.

Jag torkar en liten tår som sakta rinner ner från min kind och jag ler, och inser att jag är förunnad, som en nåd att stilla bedja om, att få tillgång till hennes rena, vackra och ärliga kärlek.
Jag smeker henne på kinden, känner hennes hud, denna persikehy, så len, så oemotståndlig, så frisk.
Sen reser jag på mig och tassar ut, låter henne sova och drömma, tacksam, lycklig och berusad. Det är mörkt i huset men jag har ljust hos mig.

Jag är så lycklig att hon, där en gång i tiden gav mig allt detta. Min enda kvinna i livet, min dotter, min Wilma, som nu står stark och redo att möta vuxen världen.
Jag är tacksam att jag fått uppleva denna kärlek till henne, och all den kärlek hon gav till mig.
Jag är glad över att hon nu har lämnat mig, även om hon lovade mig att vi skulle gifta oss när vi blev stora, för en annan man.

Bild21