The most beautiful hands I ever met…De vackraste händer jag mött…

Sometimes in life we experience losses and more. This is my story of a moment where I lost someone very special. I just want to pay her a tribute. This is for you B, where ever you are…

Händer

The most beautiful hands I’ve ever met.

Sometimes something happens that affects you more than you ever thought.

2014-12-08, I just experienced such a thing.

I woke up to the pep on my phone, a text message, half past seven in the morning. The sender was a person I haven’t heard from in a long long while. I thought in my simplicity that it was because I had been hurtful, that in my way of being, had been insulting and or even being rude.

Little did I know, that was the least what happened. The person I got the text message from was not that one person, but a close friend to the one in mind. I was informed that the person with the “The most beautiful hands I’ve ever met” had met its match with the name of cancer.

“The most beautiful hands I’ve ever met” had fallen asleep, left life, had died due to a long fight against cancer. This soft and warm voice that could calm me and inspire me just by saying “hello”, had become silent.

“The most beautiful hands I’ve ever met” had been battling cancer for over three years, with a fire that only can be found among the strongest.

“The most beautiful hands I’ve ever met” was for me a symbol of openness and was more than just beautiful hands. They showed a big heart, a genuine warmth and a generous side I have rarely seen.

“The most beautiful hands I’ve ever met” lived in a country where being white was the best, being black was ok, but to be a mix of both was the worst, was rubbish. Not welcomed by the white and not black enough to be among the black.

“The most beautiful hand I’ve ever met” was a mixture of black and white and did not by the standards, belong among the white nor among the blacks, but “The most beautiful hands I’ve ever met” took the fight with this and showed that openness and warmth is not about colour, it is in the blood, it is in what comes from inside. She proved them wrong.

I am lucky that I not only got to see “The most beautiful hands I’ve ever met” but also got to know them, had to opportunity to feel them and got to identify the warmth they radiated.

“The most beautiful hands I’ve ever met” got a way too short life here, but it reminds me that God takes home the good ones first, although I have never understood and will never understand why.

“The most beautiful hands I’ve ever met” came to be 40 something, far too soon, and I still have a hard time understanding that I will never be able to see them, greet them or have a “cheers” with them ever again.

“The most beautiful hands I’ve ever met” I know with all certainty now belongs in another world, another time, and where they share their joy and warmth with others in a way that is far more appreciated than here.

I have now realized what impact these “The most beautiful hands I’ve ever met” had on me, and I know that the memory of them have taught me to cherish life in general, and also treasure sessions and meetings I  both had and will have in the future. I am highly and profoundly grateful that I got to meet them “The most beautiful hands I’ve ever met,” and take part of a very special and amazing person.

It goes without saying that I grieve “The most beautiful hands I’ve ever met,” but somewhere behind the clouds is the sun, and there is an asylum, a future and a different day. That’s where I get to imagine that “The most beautiful hands I’ve ever met” now have a sanctuary, a peaceful meadow and a well-deserved rest.

I miss “The most beautiful hands I’ve ever met”. I miss you.

Händer2

I know that my writing here are with certain faults, grammar, tenses and more, but I hope you can oversee this for the content of my thoughts… Sorry for this though.Det kommer dagar i livet när vi upplever förluster. Detta är en liten skrivelse om hur jag gjort detsamma, hur jag förlorat en nära vän. jag vill på detta sätt ge en henne en still hågkommelse. Detta är till Dig B, var Du nu än befinner Dig.

Händer

De vackraste händer jag mött.

Ibland händer det något som berör mer än vad man tror.

2014-12-08, upplevde jag precis något sådant.

Jag vaknade av att det pep till i telefonen av ett sms vid halv åtta på morgonen. Avsändaren var en person jag sedan länge inte hört något av. Jag trodde i min enfald att det berodde på att jag hade sårat, att jag i mitt sätt att vara hade förolämpat och varit oförskämd.

Föga anade jag att det var det minsta som hänt. Personen som jag fick sms:et av var inte den personen men väl en nära vän och person till personen, som meddelade mig att personen med ”de vackraste händer jag mött” hade mött sin överman med namnet cancer.

”De vackraste händer jag mött” hade somnat in, lämnat jordelivet, hade dött efter en lång tids kamp mot cancern.  Denna mjuka och varma röst, som kunde lugna mig och inspirera mig, bara genom att säga ”hello”, hade för alltid tystnat.

”De vackraste händer jag mött” hade kämpar mot cancern i över tre år, med en glöd som bara kan finnas bland de starka.

”De vackraste händer jag mött” var för mig en symbol för öppenhet och var mer än bara vackra. De visade på ett stort hjärta, en genuin värme och en medmänsklig sida jag sällan sett.

”De vackraste händer jag mött” levde i ett land där att vara vit var bäst, att vara svart var ok, men att vara en blandning var värst, var skräp.

”De vackraste händer jag mött” var en blandning av svart och vitt och hörde inte hemma bland de vita ej heller bland de svarta, men ”De vackraste händer jag mött” tog kampen med detta och visade att öppenhet och värme inte sitter i färgen, den sitter i blodet, den sitter i vad som kommer från insidan.

Jag är lyckligt lottad som inte bara fått se ”De vackraste händer jag mött” utan även fått känna dem, fått ta i dem och fått känna värmen de utstrålade.

”De vackraste händer jag mött” fick ett alldeles för kort liv här, men jag påminner mig om att de goda tar Gud hem först, även om jag aldrig förstått och aldrig kommer att förstå varför.

”De vackraste händer jag mött” kom att bli några och 40 och jag har fortfarande svårt att förstå att jag aldrig mer får möjlighet att se dem, hälsa på dem eller ta en skål med dem.

”De vackraste händer jag mött” vet jag med all säkerhet kommer att höra hemma i en annan värld, en annan tid, och där dela sin glädje och värme med andra på ett sätt som uppskattas mer.

Jag har nu insett vad för inverkan dessa ”De vackraste händer jag mött” haft på mig, och jag vet att minnet av dem kommer att få mig värna mer om livet, tillfällena och mötena jag haft och kommer att ha framöver. Jag är synnerligen och djupt tacksam att jag fått möta dessa ”De vackraste händer jag mött” och få ta del av en alldeles speciell och fantastisk person.

Det säger sig självt, att jag sörjer ”De vackraste händer jag mött”, men någonstans bakom molnen finns solen, och där finns en ro, en framtid och en annan dag. Det är där jag får tänka mig att ”De vackraste händer jag mött” nu har fått en fristad, en rofylld äng en vila på.

Jag saknar ”De vackraste händer jag mött”. Jag saknar Dig.

Händer2


2 thoughts on “The most beautiful hands I ever met…De vackraste händer jag mött…

Speak Your Mind

Din e-postadress kommer inte publiceras.

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>