I want with this topic in part 2, to raise another experience I recently had.
We all have dreams, big or small, but dreams we have. I also have more or less preached about taking the abstract dream and turn it into a concrete goal. So, since I live by that not only preaching but also do what I preach, I should of course lead by example.
My dream has always been about to return to my country of birth, Tanzania and East Africa, the part of Africa where Swahili is the language.
The dream was fairly abstract, when I saw Zanzibar as the goal of the trip, a B & B with some rooms and its own small restaurant, where I could be a bit like Basil in Fawlty Towers, open when I wanted and close whenever I felt like it. In all honesty, it my dream was anything but grounded, but I wanted to return to the country I was born in, because I in my thoughts I just as well could end my days there.
So the day came round about two years ago, when I as a proud father saw that my children have grown so big that they could and still can stand on their own feet without my help or my support. The idea grew stronger on East Africa and Tanzania. I had only myself to think about now and the kids had left the building the home, so I decided that the next flight would go to East Africa, Kenya specifically. Said and done, the ticket was ordered and the dates were clear. East Africa, “here I come!”
The plane landed and the doors opened, the warm breeze greeted me and I get the feeling of home immediately. I shivered out of pleasure and felt just fine. This was what I’ve been dreaming about, waiting and longing for. The feeling of finally coming home. It seemed that East Africa waited on me and decided to show itself from its best side, the warm and welcoming side, with just everything that entails the glorious cultural embrace, white smiles and genuine and sincere friendliness.
With this in mind and a definite presence, I started my networking, job searching and that goal fulfilment, to find that right and golden opportunity that would give me the chance to move down. I had meetings here and meetings there, went to interviews, handed my CV to recruitment agencies, went for dinners and attended social venues and other things that would help me get closer to my goal.
In my simplicity, I thought the road would be without bumps or pot holes, a single trip travel on, a simple task to accomplish. A job, how hard can it be?
It proved to be bit more difficult than anticipated, and two years thereafter, 7 airfare later and counting the number of meetings afterwards, the D-day arrived. That day, after spending 12 hours on the road, I started at 6:30 am, in the car from Nairobi to Arusha and back, with all that implies of border controls, police checks and a two hour meeting / interview, I landed “home” with an offer I couldn’t refuse.
A job in the “social enterprise” sector focusing on getting people and individuals in Tanzania an opportunity to improve their lives, their livelihood and their situation. A job in a company with a passion for social justice that makes me in an odd way taking over and carrying on with my father’s inheritance (see coming blog post about my father), and have the opportunity to give something back to the country that gave birth to me, that nourished and raised me during my childhood.
The mail and phone was going warm during some days after the meeting and when I so after some negotiating back and forth, realized the potential of this job and this task revealed, I am now really looking forward to the opportunity to live and work in my country, my Tanzania and my Africa.
So, again, after two years, seven flight, corresponding to 18 weeks, meetings, networking and other things, at least 30 000 USD in investment / costs, an emotional and economic roller coaster of hope and despair, finally the solution came, the well-known ketchup effect. With this, I want to say that persistence is a virtue, never give up, follow your converted dream, and never stop believing. Anything is possible.
In all fairness, my thoughts on a job, an opportunity, were a bit stuck in that I wanted to Kenya and Nairobi for many different reasons, but after some thoughts back and forth, I realized that this was the opportunity I’ve been looking for, the chance for me to finally come back “home”.
The thing is though, speaking of ketchup effect, that I also had a break through on my sales trainings, my lifestyle thoughts in gym and fitness, where I after meetings with individuals and businesses in Nairobi, (see previous blog post on the same subject), I am now looking forward to getting assignments in sales training and a solutions in the gym and fitness sector. In other words, persistence is indeed a virtue.
With this said, that even though it seems and feels hopeless at times, I would like you to keep that dream of yours alive, nurture it and feed it. Convert it to a goal, start planning, make your preparation, creating a structure and work with rules and reports. (See coming blog post in PFSR) After that it’s ACTION and discipline that applies. Never give up. Surround yourself with people and friends who believe in you and support you. Work determinedly and intensely and your dream / goal will be fulfilled. Sooner or later.
If I can so can you!
Jag vill med detta ämne i del 2, ta upp en annan upplevelse jag nyligen haft.
Vi har alla drömmar, stora eller små, men drömmar har vi. Jag har också mer eller mindre predikat om att ta den abstrakta drömmen och göra den till ett konkret mål. Så, eftersom jag lever efter att inte bara predika utan också göra det jag predikar om, bör jag ju själv föregå med gott exempel.
Min dröm har alltid handlat om att återvända till mitt födelseland, Tanzania, eller Östafrika, den del av Afrika där swahili är språket.
Drömmen var tämligen abstrakt, då jag såg Zanzibar som målet med resan, ett B&B med några rum och en egen liten restaurang, där jag kunde vara lite som Basil i Fawlty Towers, ha öppet när jag ville och stänga när så andan föll mig in. I all ärlighet så var min dröm allt annat än grundad, men jag ville tillbaka till landet jag föddes i, eftersom jag i mina tankegångar lika väl kunde avsluta mina dagar där.
Så dagen kom, för dryga två år sen, när jag som stolt far ser att mina barn blivit så stora att de kunde och fortfarande kan stå på egna ben utan min hjälp eller mitt stöd. Tanken växte sig starkare om Östafrika och Tanzania. Jag hade ju bara mig själv att tänka på och med barnen utflugna så bestämde jag mig för att nästa resa skulle gå till Östafrika, Kenya bestämt. Sagt och gjort, biljett beställdes och datumen var klara. Östafrika, ”here I come!”
Planet landar och dörrarna öppnas, den varma vinden möter mig och jag får känslan av hemma omedelbart. Jag ryser av välbehag och mår just bara bra. Det är ju det här jag har drömt om, väntat på och längtat efter. Känslan av att äntligen komma hem. Det verkar som om Östafrika väntat på mig och bestämt sig för att visa sig från sin bästa sida, den varma och välkomnande sidan med precis allt vad det innebär av härlig kulturell omfamning, vita leenden och genuin och innerlig hjärtlighet.
Med detta i åtanke och den definitiva närvaron av Kenyas värme, började jag så mitt nätverkande, jobbsökande och möjlighetsuppfyllande för att hitta just den där möjligheten som skulle ge mig chansen att flytta ner. Jag hade möten här och möten där, gick på intervjuer, skickade CV till rekryteringsfirmor, åt middagar med olika personer, använde mig av sociala mötesplatser och annat som skulle hjälpa mig komma närmare mitt mål.
I min enfald trodde jag att vägen skulle vara utan gupp eller pott hål, en enkel resa att färdas på, en simpel uppgift att utföra. Ett jobb, hur svårt kan det vara?
Det visade sig vara liiite svårare än beräknat och två år därefter, 7 flygresor senare och oräknat antal möten, kommer jag så till dagen D. Dagen då jag efter att ha tillbringat 12 timmar på resande fot, startade 06.30, i bil från Nairobi till Arusha och tillbaka, med allt vad det innebar av gränskontroller, poliskontroller och ett två timmars möte / intervju, landat ”hemma” med ett erbjudande jag hade svårt at tacka nej till.
Ett jobb inom ”social enterprise” med fokus på att få människor och folk på landet i Tanzania en möjlighet att förbättra sin tillvaro, sitt liv och sin situation. Ett jobb på ett företag med socialt patos som gör att jag på ett udda sätt kan ta vid min fars arv, (se kommande blogginlägg om min far), och få möjligheten att ge någonting tillbaka till landet som födde mig, som närde och livnärde mig under min uppväxt.
Telefonen och mejlen gick varm under dagarna efter och när jag så efter lite förhandlande fram och tillbaka, insåg vilken potential detta jobb och denna uppgift gav vid handen, så ser jag nu verkligen fram emot att få möjligheten att bo och verka i mitt land, mitt Tanzania och mitt Afrika.
Så, igen, efter två år, 7 flygresor, motsvarande minst 18 veckor, otaliga möten, nätverkande både här och där, samt mycket annat, minst 250 000 kronor i investering/utgift, efter en emotionell och ekonomisk berg och dalbana av hopp och förtvivlan, så kom så äntligen lösningen, proppen som gick ur, den välkända ketchupeffekten. Jag landade med ett jobb, en utmaning som jag verkligen ser fram emot att få börja med.
I och för sig, så hade mina tankar på ett jobb, en möjlighet, fastnat lite, i och med att jag ville till Kenya och Nairobi av många olika skäl, men efter lite tankar fram och tillbaka så insåg jag att detta var möjligheten jag letat efter.
Till saken hör dock, på tal om ketchupeffekt, att jag också fått genomslag på dels mina säljträningar, dels på fitness och gym, där jag efter möten med ett antal olika personer på olika företag i Nairobi, (se tidigare blogginlägg i samma ämne), ser fram emot att få uppdrag inom säljträning, samt även börja med att skapa ett livstilskoncept. Med andra ord, uthållighet är sannerligen en dygd.
Med detta vill jag ha sagt att trots att det verkar och känns hopplöst ibland, så vill jag att Du håller Din dröm vid liv, när den och föder den. Omvandla den till ett mål, börja planera, gör Dina förberedelser, skapa en struktur och jobba med regler och rapporter. (se kommande blogginlägg i PFSR) Sen är det ACTION och disciplin som gäller. Ge aldrig upp. Omge Dig med personer och vänner som tror på Dig och stöttar Dig. Jobba medvetet och enträget och drömmen/målet nås. Förr eller senare.
Om jag kan så kan Du!Kamwe usikate tamaa katika ndoto zako, sehemu ya 2!
Katika mada hii ya pili ninataka kuleta uzoefu nilioupata hivi karibuni.
Sisi sote tuna njozi , kubwa au ndogo, haijalishi lakini ndoto tulizonazo. Pia ninafundisha namna tunavyoweza kuchukua ndoto zetu na kuzigeuza kuwa malengo. Kwa sababu ninaishi katika hilo sio tu kufundisha bali kutenda kile ninachokifundisha hivyo basi ninatakiwa kuwa mfano. We all have dreams, big or small, but dreams we have. I also have more or less preached about taking the abstract dream and turn it into a concrete goal. So, since I live by that not only preaching but also do what I preach, I should of course lead by example.
Kila wakati ndoto yangu ilikuwa kurudi katika nchi niliyozaliwa, Tanzania Afrika ya Mashariki, sehemu ya Afrika ambapo Kiswahilini luhga inayotumika kuwasiliana.
Ndoto ilitaka kuishia Zanzibar, baadayakuona Zanzibar kama lengo la safari yangu, huduma zake za migahawa midogo, nilipofanywa kama ua zuri au kiungo kizuri. Ndoto yangu ilitaka kuangukia hapa , lakini nikasema hapan ninataka kwenda katika nchi yanguniliyozaliwa, kwa sababu katika fikra zangu nilitaka kumalizia maisha yangu huko.
Hivyo basi siku ilifika miaka miwili iliyopita, nikiwa kama baba ninayejivunia nilipoona watoto wangu wamekuwa wakubwa na wametoka nyumbani wanaweza kujitegemea, ndipo nilpoamua sasa kutimiza ndoto yangu kuja Afrika Mashariki Tanzania. Nilikuwa sina kitu cha kunizuia isipokuwa nilikuwa peke yangu kuamua, ndipo nilipoamuia kuja na nilinunua tiketi kuja hasa Kenya. Nilisema na nilifanya, ”na sasa nipo hapa Tanzania”
Ndege ilitua na milango ilifunguka, upepo mwanana ulinipokea na nilipata hisia za nyumbani mara moja. Nilijisikia kawida tu. Hii ndio ilikuwa ndoto yangu, niliyoisubiri na kuihangaikia. Hisia za kuja nyumbani. Inaonekana kama Afrika Mashariki ilinisubiri na ilitaka kujionesha kwangu upande wake wa mazuri, joto la kukaribishwa, kwa kila kitu kinachoonesha utamaduni uliotukuka, tabasamu lisilofichika na urafiki wa kweli.
Nikiwa na hili akilini la uwepo wangu hapa, Nilianza kutafuta kazi ili nitimize malengo, kupata fursa adhimu ambayo itanipa msingi. Nilikuwa na mikutano hapa na pale, nilienda kwenye usahili, nilipeleka taarifa zangu( CV ) kwa wasihili, nilienda kwa chakula cha usiku na kuhudhulia mikutano au semina za kijamii ambazo zingeniwezesha kutimiza malengo yangu.
Nilichukulia rahisi, nilifikiri barabara haitakuwa na matuta au mashimo, nilifikiri safari moja tu inatosha, ni kazi rahisi tu kukamilisha. Kazi, itakuwaje ngumu bwana?
Imethibitisha kuwa ngumu kidogo tofauti na nilivyofikiri, ni baada ya miaka miwili, baada ya tiketi7 za ndege, baada ya kuhesabu idadi ya mikutano, siku ikafika. Ile siku baada ya kutumia muda wa saa 12 barabarani, nilianza saa 12.30 asubuhi, katika gari kutoka Nairobi kuja Arusha na kurudi Nairobi, katika hayo yote mambo ya mipakani, ukaguzi wa polisi, na saa mbili za mkutano/ usahili, nilitua nyumbani na nafasiambayo nisingeweza kuikataa.
Kazi katika ”kampuni ya kijamii” sekta ambayo inawaleta watu au mtu mmoja mmoja katika kuboresha maisha na hali za Watanzania. Kazi katika kampuni ambayo inahudumia kwa haki na usawa, kazi ambayo ilinifanya niikubali kwa kuwa inanifanya niendelee nay ale ambayobaba yangu aliyafanya (utaona katika sura inayokuja ya kumhusu baba yangu), na kupata fursa ya kurudisha kiasi Fulani kwa nchi niliyozaliwa, inchi iliyonilea na kunikuza wakati wa utoto wangu.
Barua pepe na simu zilipata joto mara baada ya usaili, hasa wakati tunakubaliana ghalama , niligundua umuhimu wa hii kazi, na sasa ninaangalia fursa na nafasi ya kufanya kazina kuishi katika nchi yangu, Tanzania na Afrika yangu.
Hivyo, baada ya miaka miwili, kupanda ndege mara saba, sawa sawa na wiki 18, mikutano na vitu vingine, angalau Dola 30 000 niliwekeza/ hizi ni ghalama nilizotumia, mabadiliko ya haraka ya kiuchumi na kifikra na matumaini kupotea, mwishowe ufumbuzi unapatikana. Katika hili ninataka kusema kwamba uvumilivu ni ushindi, usikate tamaa, fuata ndoto zako, na usiache kuamini. Kila kitu kinawezekana.
Katika uhalisia, mawazo yangu kuhusu kazi, yalikuwa ni kupata na kufanya kazi Kenya Nairobi kwa sababu nyingi tu tofauti. Lakini baada ya kujiuliza sana nikagundua kwamba hii ilikuwa ni fursa pekee niliyokuwa ninaitafuta ya kurudi nyumbani”.
Kitu kigumu ni, matukio ambayo ninayakosa, nililzimika kuacha kutoa mafunzo ya mauzo, namna nilivyoishi maisha yangu, mawazo katika mazoezi ya viungo, ambapo nilikutana na watu binafsi na wafanya biashara katika Nairobi, (angalia katika ukurasa wangu uliopita), lakini ninajipanga na kuanza maisha mengine katika kila kitu, kama mazoezi ya viungo, kutoa mafunzo ya maunzo na vitu vingine. Katika maneno mengine, uvumilivu ni ushindi wa kweli.
Kwa msemo huu, kwamba hata kama inaonekana au unahisi huna tumaini kwa sasa, ninakushauri shikiria ndoto yako usiiache, ibadilishe kuwa malengo. Anza kupangilia na anza maandalizi, weka mifumo na fuata sheria na taarifa. (utaona katika sura ianyokuja ya PFSR) Baada ya hapo ni MATENDO na nidhamu vinatumika. Kamwe usikate tamaa. Zungukwa na rafiki na watu wanaokuamini na kukusaidia. Fanya kazi kwa juhudi na maarifa na malengo yako yatatimia hivi karibuni au baadae.
Kama nimeweza unaweza pia!